OP i Umeå å J på Zeb!

Idag var det ÄNTLIGEN dags för Alvas operation. Så länge vi kan minnas så har hon varit täppt i näsan och snarkat på nätterna som en hel karl :O Varit på VC fleeeera gånger och alltid fått utskrivet kortison-spray och fått höra att polypen skulle "växa bort" typ, men då vi i vintras började upptäcka att hon tom är trött och har svårt att andas, DÅ JÄVLAR fixade jag en remiss!

Vi skulle vara på plats 10.00 och var stressade då vi tog oss iväg senare än planerat... Jag, Alva, pappa Fredric, Maria och småskitarna Ellie å Emil! Ca 10 i 10 var vi framme och anmälde oss i receptionen och fick komma in PÅ EN GÅNG!? Liiite chockerande med all info från narkosläkare, operationsläkare, sköterskor m.m. som kom direkt från alla håll å kanter! Men Alva var jätteduktig och lugn som en filbunke - GISSA OM hon längtat efter detta!!

Jag följde med henne in i operations salen och stannade tills hon sov. Hon fick pluppar på bröstkorgen, nålar i armen och syrgasmask för munnen. Nog för att detta var en väldigt enkel OP, så kändes det  ändå lite jobbigt... :/  Men, Alva fortsatte att vara lung. Tills hon skulle få narkosen, då spärrades ögonen upp, detta hade hon bävt för som mest! "Räkna från 10-0" sa jag "och se hur långt du hinner"... "10, 9, 8.. Det känns konstigt i huvudet...8, 9.." Zzzzz "Hon började räkna uppåt igen" log en sköterska, Alva sov djupt.

Under OP så stanna Frderic kvar på sjukhuset och jag och Maria for en sväng med dom små för lite lunch och sovning och ev lite bus :) Måste bara få skryta upp dom lite :) Dom har verkligen varit tålmodiga idag ♥

Ca 15.00 var OP klar och vi skyndade oss tillbaka. Allt hade gått bra, polypen hade varit stor som en tumme :O plus att dom tog bort en massa små polyper också!
Alva mådde bra, men kände sig yr och svag så vi blev kvar där ca 1.5 timme, tills hon kvicknat till lite :)


Alva coool på uppvaket ♥

 

Efter att småisarna fått rusa av sig lite i gräset med rumpan bar och lite mat å glass i magen så var vi ca 17.30 ÄNTLIGEN på väg hem! HUUUR less kan man bli Umeå på en skala?!

Nu ska Alva ta det lilla lugna ett par dar, då det lätt börjar blöda i början. Hon blev lite besviken över att inte kunna följa med till morfar i morrn och hämta kött, men jag ville inte riskera ett blodbad mitt ute i urskogen... Vi tar ju med oss kusin-Ida hem sen så då har hon nått att se fram emot ändå :)

 

VÄL HEMMA så skulle Zeb få sitt! Tanken var att jag å J skulle ta oss en ridtur tsm, men jag orkade inte :S Så då red Jarno ändå :D Först lite i paddocken för att känna lite på traven och en galopp. Men han tyckte att ridbanan var trååååkig, så då hängde han med Nina å Mackan på en kort tur i skogen :) EN galopp blev det iaf, fast han fick kämpa lite med tjockis-Zeb ;) Är SÅ stolt och IMPAD över att han VÅGAR och gör det dessutom BRA ♥

 

 


Kommentarer
Postat av: Anneli

Härligt att det gick bra för lill-tjejen:) Tänkte på er som hela dan, vet hur jobbigt det är att se ens barn så där i händerna på sjukvården, även fast man vet att det kommer gå bra så går det ju som inte lita på till 100. De är ju det käraste man har!!! Kram till er båda! Ps. Jarno är en cooling ;)DS.

2011-06-17 @ 07:02:15
Postat av: Anonym

Haha det kändes som att det kröp myror i huvudet när jag fått narkosen!

+att det kändes jättekonstigt när jag hade vaknat! först var jag yr och såg 2 pappor framför mig!

kände mig som en bäbis när jag skulle gå! men nu känns det iaf bättre i näsan!

Jarno är ju supercool på Zebran!

2011-06-18 @ 21:02:53
Postat av: Jarno

Ha ha ... ridskola är för nybörjare ;) ha ha

2011-06-19 @ 03:50:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0